verbnot in the study set
draufhauen
[ˈdʁaʊ̯fˌhaʊ̯n]
to hit something or someone, to bash someone, to have a go at someone
- er/sie/es
- draufhaut
- past
- draufhaute
- past participle
- draufgehauen
- separable
- drauf | hauen
Meanings
- 1
to hit (on) something or someone, to bash someone, to have a go at someone
Conjugation
| present | past | |
|---|---|---|
| ich | draufhaue | draufhaute |
| du | draufhaust | draufhautest |
| er/sie/es | draufhaut | draufhaute |
| wir | draufhauen | draufhauten |
| ihr | draufhaut | draufhautet |
| sie/Sie | draufhauen | draufhauten |